Tweet
Snabbkoll: Supportrarna till Lilleström SK
Lilleström är en stad med endast 14000 invånare, men beläget endast 2 mil utanför Oslo och tillhörandes Oslos ”län”. Stadens namn har en dynamisk historia och härstammar från en tågstation, namngiven av en gård vid namn Lille Ström. Tågstationen var den första som öppnades på järnvägslinjen från Oslo till en ort vid namn Eidsvoll. Lilleströms stadskärna verkar vara utformat enligt klassiskt rutnätsmönster precis som så många andra städer i Norden, och det med ett järnvägsområde som upptar en, relativt stadens storlek, stor del av stadens yta.
Lilleström SK har länge varit känd för att ha den bästa supporterskaran i Norge, i konkurrens med Vålerengens Klanen. Storleken på klacken har länge varit stor i Norska mått mätt, inte lika stor som Vålerengens men dock på en hög Skandinavisk nivå.
Medan det i Sverige stått still eller kanske till och med gått ned i medlemsantal vad gäller de större supporterföreningarna som till exempel Bajen Fans och Black Army så råder det omvända i de två grannländerna. I Norge precis som i Danmark är de officiella eller halvofficiella supporterklubbarna väldigt stora till medlemsantalen. Det här är tydligt även i Lilleström där supporterföreningen Kanarifansen har medlemsantal på över 5000 medlemmar. Detta antal utgör en stor del av pbuliksnittet som ligger runt 8000 åskådare, vilket i sin tur utgör en stor del av stadens befolkning.
Kanarifansen har senaste tiden genomgått en liten, men märkbar förändring i likhet med en del andra klackar i Norge. Förändringen gäller en utveckling som närmat sig det sydeuropeiska, samma förändring som vi sett i Sverige ett bra tag nu. Från och med förra året fanns en trumma centralt i mycket av sjungandet och mycket av inspirationen och sångerna har tagits från Hammarbys supporterkultur. Dock så är väl sångerna ungefär det enda som verkar vara de två skarornas likheter vilket vi återkommer till en bit nedanför.
Klackens tifogrupp heter FuglaTifo och är strukturerad som en undergrupp till Kanarifansen. Tifokreationer verkar inte förekomma särskilt ofta men är rätt ordentliga när de väl görs. Klacken verkar ha som specialitet att åstadkomma snygga halsdukstifon som vid flertal tillfällen bokstavligt talat sett utsom hav av gulsvarta flaggor.
Bland Lilleströmsupportrarna har en utveckling skett som i så många svenska klackar att alternativa supportergrupper bildats. Kring det har också en debatt skapats, precis som fanns inom Bajens led för inte allt för många år sedan men som nu inte finns eftersom det är så självklar del i vår supporterkultur.
Ultras Felt C är namnet på den enda ultrasgruppen i klacken. Här ser vi också förutom sångerna en liten likhet med Hammarbys supportkultur men också skillnaden. Gruppen arbetar med den i alla ultrasgrupper så konsekvente medvetenheten kring ett speciellt förhållningssätt till läktarkulturen. Det målas banderoller, görs tvåpinnsflaggor och bränns bengaler…och i det sistnämnda där har vi ett för gruppen stort problem som också visa på en stor skillnad gentemot situationen här. Brännandet av bengaler har nämligen gjort att hela gruppen stängts av från klubbens matcher, och det efter att både klubb och Kanarifansen enats om det. Här ser vi en häpnadsveckande utveckling som kan liknas vid att Bajen Fans skulle böja med ett avstängningssystem och hjälpa till att neka andra Bajare inträde på arenorna på grund av att de bränt bengaler eller tillhör en grupp som stått för ett bengalbrännande.
Det kan tyckas något hycklande från resten av de aktiva supportrarnas sida eftersom det precis som i Bajenklacken är så att de nya ramsorna till stor del utvecklats och etablerats av ultrasfolket. Nu står alltså supportrar och sjunger i de nya sångerna som är skapade av folk som man inte vill ska komma in på arenan - patetiskt men verkligt. Debatten i supporterföreningen känns något främmande för att vara tillhörandes de aktiva supportrarna, men så är det som tidigare nämnt en liten annan kultur och tradition där. Läktarkulturen ser annorlunda ut i de största Norska klackarna än vad det gör i de största i Sverige. De har inte haft samma dynamiska supporterhistoria och har därför byggt upp en mer renodlad och homogen kultur.
KGG: Det här är Lilleströms Kompisgäng, dock något annorlunda än Hammarbys Kompisgäng även om det finns vissa likheter - förhållandet till festandet. Gruppen består av cirka 30 medlemmar som vänar om pubkulturen, sammanhållningen och stämningen. Det här verkar vara de stora festprissarna i klacken. Känslan av denna grupp är att kulturerna blandas friskt. Det är utraskultur, pöbelkultur, hiphopkultur, pubkultur i ett. Våld är något man tar avstånd från. En notis är att gruppen har det mest seriösa introt som vi någonsin skådat till en supportersida där staden, klubben och gruppen presenteras på ett annorlunda sätt. Klicka och se här.
Någon firma eller annat bråkigt gäng finns inte och utgör därför den enda helt tomma pusselbiten i Lilleströms supporterkultur. En liten grupp personer utgör något som kan ses som en tendens till casualkulutur, dock är antalet 6-7 personer så det får är än så länge ses som en parentes.
Lilleströms största rival är Vålerengen och deras supportförening Klanen. De mest dynamiska matcherna sker mot Vålerengen, matcher vilka länge betraktats som de enda Oslo-derbyna eftersom den andra riktiga Oslo-klubben – Lyn, inte tagits på fullt allvar. Matcherna mot Vålerengen är fyllda av prestige och i viss mån hat, där det ibland kan uppstå lite bråk men det är i så liten skala att den Norska polisens stämpel på matchen som högriskmatch får en att tycka att den svenska polisens överdrivna hotbilder inför matcher är riktigt verklighetsförankrade.
På lördag kommer en buss med Kanarifansen. Det förväntas definitivt inget motstånd utanför arenan, däremot kanske en eller två ramsor från bortasektionen kommer höras över till den Norra läktaren.
Sakset fra den uavhengige Bajensiden STHLM SØDRA.
Lilleström är en stad med endast 14000 invånare, men beläget endast 2 mil utanför Oslo och tillhörandes Oslos ”län”. Stadens namn har en dynamisk historia och härstammar från en tågstation, namngiven av en gård vid namn Lille Ström. Tågstationen var den första som öppnades på järnvägslinjen från Oslo till en ort vid namn Eidsvoll. Lilleströms stadskärna verkar vara utformat enligt klassiskt rutnätsmönster precis som så många andra städer i Norden, och det med ett järnvägsområde som upptar en, relativt stadens storlek, stor del av stadens yta.
Lilleström SK har länge varit känd för att ha den bästa supporterskaran i Norge, i konkurrens med Vålerengens Klanen. Storleken på klacken har länge varit stor i Norska mått mätt, inte lika stor som Vålerengens men dock på en hög Skandinavisk nivå.
Medan det i Sverige stått still eller kanske till och med gått ned i medlemsantal vad gäller de större supporterföreningarna som till exempel Bajen Fans och Black Army så råder det omvända i de två grannländerna. I Norge precis som i Danmark är de officiella eller halvofficiella supporterklubbarna väldigt stora till medlemsantalen. Det här är tydligt även i Lilleström där supporterföreningen Kanarifansen har medlemsantal på över 5000 medlemmar. Detta antal utgör en stor del av pbuliksnittet som ligger runt 8000 åskådare, vilket i sin tur utgör en stor del av stadens befolkning.
Kanarifansen har senaste tiden genomgått en liten, men märkbar förändring i likhet med en del andra klackar i Norge. Förändringen gäller en utveckling som närmat sig det sydeuropeiska, samma förändring som vi sett i Sverige ett bra tag nu. Från och med förra året fanns en trumma centralt i mycket av sjungandet och mycket av inspirationen och sångerna har tagits från Hammarbys supporterkultur. Dock så är väl sångerna ungefär det enda som verkar vara de två skarornas likheter vilket vi återkommer till en bit nedanför.
Klackens tifogrupp heter FuglaTifo och är strukturerad som en undergrupp till Kanarifansen. Tifokreationer verkar inte förekomma särskilt ofta men är rätt ordentliga när de väl görs. Klacken verkar ha som specialitet att åstadkomma snygga halsdukstifon som vid flertal tillfällen bokstavligt talat sett utsom hav av gulsvarta flaggor.
Bland Lilleströmsupportrarna har en utveckling skett som i så många svenska klackar att alternativa supportergrupper bildats. Kring det har också en debatt skapats, precis som fanns inom Bajens led för inte allt för många år sedan men som nu inte finns eftersom det är så självklar del i vår supporterkultur.
Ultras Felt C är namnet på den enda ultrasgruppen i klacken. Här ser vi också förutom sångerna en liten likhet med Hammarbys supportkultur men också skillnaden. Gruppen arbetar med den i alla ultrasgrupper så konsekvente medvetenheten kring ett speciellt förhållningssätt till läktarkulturen. Det målas banderoller, görs tvåpinnsflaggor och bränns bengaler…och i det sistnämnda där har vi ett för gruppen stort problem som också visa på en stor skillnad gentemot situationen här. Brännandet av bengaler har nämligen gjort att hela gruppen stängts av från klubbens matcher, och det efter att både klubb och Kanarifansen enats om det. Här ser vi en häpnadsveckande utveckling som kan liknas vid att Bajen Fans skulle böja med ett avstängningssystem och hjälpa till att neka andra Bajare inträde på arenorna på grund av att de bränt bengaler eller tillhör en grupp som stått för ett bengalbrännande.
Det kan tyckas något hycklande från resten av de aktiva supportrarnas sida eftersom det precis som i Bajenklacken är så att de nya ramsorna till stor del utvecklats och etablerats av ultrasfolket. Nu står alltså supportrar och sjunger i de nya sångerna som är skapade av folk som man inte vill ska komma in på arenan - patetiskt men verkligt. Debatten i supporterföreningen känns något främmande för att vara tillhörandes de aktiva supportrarna, men så är det som tidigare nämnt en liten annan kultur och tradition där. Läktarkulturen ser annorlunda ut i de största Norska klackarna än vad det gör i de största i Sverige. De har inte haft samma dynamiska supporterhistoria och har därför byggt upp en mer renodlad och homogen kultur.
KGG: Det här är Lilleströms Kompisgäng, dock något annorlunda än Hammarbys Kompisgäng även om det finns vissa likheter - förhållandet till festandet. Gruppen består av cirka 30 medlemmar som vänar om pubkulturen, sammanhållningen och stämningen. Det här verkar vara de stora festprissarna i klacken. Känslan av denna grupp är att kulturerna blandas friskt. Det är utraskultur, pöbelkultur, hiphopkultur, pubkultur i ett. Våld är något man tar avstånd från. En notis är att gruppen har det mest seriösa introt som vi någonsin skådat till en supportersida där staden, klubben och gruppen presenteras på ett annorlunda sätt. Klicka och se här.
Någon firma eller annat bråkigt gäng finns inte och utgör därför den enda helt tomma pusselbiten i Lilleströms supporterkultur. En liten grupp personer utgör något som kan ses som en tendens till casualkulutur, dock är antalet 6-7 personer så det får är än så länge ses som en parentes.
Lilleströms största rival är Vålerengen och deras supportförening Klanen. De mest dynamiska matcherna sker mot Vålerengen, matcher vilka länge betraktats som de enda Oslo-derbyna eftersom den andra riktiga Oslo-klubben – Lyn, inte tagits på fullt allvar. Matcherna mot Vålerengen är fyllda av prestige och i viss mån hat, där det ibland kan uppstå lite bråk men det är i så liten skala att den Norska polisens stämpel på matchen som högriskmatch får en att tycka att den svenska polisens överdrivna hotbilder inför matcher är riktigt verklighetsförankrade.
På lördag kommer en buss med Kanarifansen. Det förväntas definitivt inget motstånd utanför arenan, däremot kanske en eller två ramsor från bortasektionen kommer höras över till den Norra läktaren.
Sakset fra den uavhengige Bajensiden STHLM SØDRA.
Kommentar